Och han dansade en sommar- del 8!

Han låg och tittade på sin fru, som sov fridfullt. Hon var vacker hur hon än gjorde.
Han hade gått med en klump i magen några år. Ett sveket större än allt annat som hade sårat henne bortom vad han kunde förstå, men hon hade förlåtit och de hade gått vidare. Herman var så djupt tacksam över hur hon tagit det, hanterat det och gett honom, det de hade, en ny chans. Men han kunde inte släppa det själv. Ibland låg han och funderade sig galen över hur han kunde göra det, det där vidriga. Han lät sin hand sakta smeka hennes rygg, glida ned mot svanken. En fluga satte sig på hennes skinka och det var i sista stund han hejdade sig från att slå till den med handflatan.
- En handflata i arslet när man ligger och sover. Det hade nog vart droppen, tänkte han för sig själv. Han kysste henne lätt på kinden och vände sig om. Ute hade det börjat ljusna och en hel sommar låg framför dem.