Det var inte så mycket med cyklandet den här sommaren. Det fanns annat intressant att göra. Läsa, titta på och hångla med frugan. För att inte prata om ukulelen.
Det var egentligen sonens instrument, men eftersom intresset var svalt hos 11-åringen så hade han själv snabbt adopterad det lilla gröna instrumentet. Ackorden gick snabbt att lära in, det var värre med känslan och svänger. Men under våren hade det sakta men säkert blivit lite bättre och nu var det riktigt kul att hamra fram ljud av olika slag.
Han satte sig på trappen och njöt av sommarkvällen. Det var inte varmt, ett stilla duggregn spelade med naturen, men ledigheten och den ljusa himmeln var gott nog. Valentines Day funkade bra trots sitt vemod. Med hans bonniga tempo på låten lät det ändå mest som en sommarlåt och han gillade att göra om låtarna han hört. Hur han än gjorde lät de inte som orginalen, så det var lika bra att göra det helt annorlunda. Han försökte sjunga sådär lagom tyst, så att ingen förutom han själv skulle höra. Det var alldeles tyst, nästan som om fåglarna för ett ögonblick var hans publik. Hoppas de inte är kräsna, tänkte han och klämde i med Diana så fingertoppar och stämband glödde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar