Han cyklade en sommar- femte etappen!

Dåligt humör. Han förbannade sig själv för sitt dåliga humör. Det drabbade honom ibland och kunde vara ganska efterhängset. Han visste inte varför det kom och hur han skulle bli av med det, men hade med åren lärt sig att bara låta det vara. Inte drabba andra och oskyldiga, möjligtvis ta ut det på någon som var extremt välförtjänt av det. Men inte annars. När irritationen bubblade var det bara att andas djupt och försäkra sig om att alla andra betedde sig som de brukade och var de inte irriterande i övrigt var de säkerligen inte det nu heller.

- Jävla dåre, mumlade han tyst åt en sölkorv som stod i kön längre fram och velade med allt han kunde.
Han andades och tänkte på vad dansken skulle sagt.
- För helvede, mumlade han sedan lite för högt.
Kvinnan framför honom vände sig om och undrade vad han sa. Han ursäktade sig med att han bara tänkt högt, att det inte var något att bry sig om. Hon vände sig framåt igen med en skeptisk min. För helvede, mumlade han sedan ljudlöst för sig själv. Var det något danskar kunde, var det att svära ordentligt.