Han cyklade en sommar- sjätte etappen!

Små, lätta droppar föll över Toarpsdal, så lätta att de tycktes ha svårt att bestämma sig om de skulle ned eller ej. De svävade i luften som om de ville häva tyngdlagen för ett ögonblick och vila i den ljumma sommarluften. Som små pärlor lade de sig dock mot Hermans ansikte, landsteg, förvandlades från för blicken osynliga droppar till små nålstick i hyn. Harmlösa och intet ont menande, men ändå lite irriterande. Han blev fuktig och strök sig lätt över pannan med handloven, insåg försent att det var ett misstag. Han tittade på sin jordiga hand och förstod att han just smetat ut det i sitt eget ansikte. Som en riktig bonde säkerligen inte skulle gjort. Han suckade lätt, men trivdes. Ogräsrensandet kändes lite mer äkta om man blev lite skitig, så han fortsatte idogt att dra bort det som inte hörde hemma i trädgårdslandet.