En fluga surrade omkring i rummet. Dansade glatt mot rutan, tog en tur genom rummet, slog sig ned på den enorma jättens överläpp och betraktade det enorma svalget. Enorma andetag blev stormvindar för den lille flugan, stormvindar med alkohol och gårdagens mat. Det tilltalade den lille och för ett ögonblick blev han frestad att sig en tur ned i innandömet, utforska vad som fanns där nere, men han hejdade sig. Mindes förmaningarna om att hålla sig långt bort från människans mun och händer. Han promenerade längs läppen istället och det gungade som en jordbävning när jätten ryckte till. Han stannade till men kittlingarna hade väckt honom och i slowmotion såg flugan jättens arm komma vinande genom luften. Han tittade lätt roat på det hela, väl medveten om sin överlägsenhet i snabbhet. Det tycktes ta en evighet för handen att nå ansiktet och flugan lättade tids nog, flög vidare till väggen, satte sig och tittade på människan som rullade runt och satte sig upp, medan han kliade sig i ansiktet. Det dundrade i flugans öron när jätten öppnade sitt enorma gap.
- Jävla flugjävel, här går ju inte att sova!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar