Tändaren fungerade inte. Han drog tummen om och om igen över tändhuvudets räffliga yta utan nytta. Tillslut gjorde det för ont och han gick in och hämtade en ask tändstickor i pannrummet. Lågan flammade till, flämtade och hämtade andan i den fläktande kvällsvinden. Det låg på från söder och Herman visste att det skulle bli varmt. När vinden låg på från söder väntade alltid varma dagar. Han drog ett halsbloss och tittade mot skogen. Klockan var sent och det var fortfarande ljust. En fågel sjönt långt bort, en sång om kärlek och köttslig lusta och han kunde inte låta bli att känna sympati, samhörighet. En fågel förkunnade sin innersta önskan och själv satt han på ett trapp i Toarpsdal och höll käft. Det var lite lustigt, någonstans öppnade en fågel sitt hjärta, men han själv satt där som en munk och förbannade sitt öde. Korkat? Ja.
- Jag vill ha dig, ropade han och vände sig in mot huset.
Det rörde på sig innefrån huset och Biggan kom ut från vardagsrummet. Hon plockad ned cigarettpaketet från nyckelskåpet, satte sig bredvid honom på trappen, tittade på honom, klappade honom på kinden. Log.
- Varför sitter du då här och ylar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar