Hängpattar och gubbrövar- the end!

Regnet strilade ned och Herman stod där under paraplyet och småfrös. Tropisk hetta hade på en vecka byts ut mot tidig höst. Augusti var en lynnig rackare som bevisligen njöt av att jävlas med människors känsloliv. Han hatade känslan av höst och att ännu en sommar flytt.

Hunden däremot verkade inte bry sig så mycket. Hon stod och vädrade medan pälsen sakta förvandlades till en dyngsur trasa. Kanske kände hon samma som honom men hanterade det bättre? Hunden var bevisligen klokare än honom. Kanske var det melodin? Bry sig mindre och gilla läget. Njuta av stunden oavsett. Åren skulle gå, höstar komma och både bra och dåliga dagar skulle passera förbi. Varför bara njuta av det bra, varför inte njuta av allt sammans? Regniga dagar, dålig nattsömn, uteblivna ligg, tråkiga TV-program. Gilla hängpattarna hos frugan och vårda gubbröven hos sig själv. De skulle ju komma, lika bra att se dem som något vackert. Han fällde ned paraplyet och ställde sig i regnet, lätt dropparna rinna från håret ned i ansiktet och utmed ryggen. Han kände lite lättnad, som om han fått en ny livsinsikt.

- Fy fan vilket skitväder, ska vi gå in? 

suckade hunden ruskade av sig och gick upp på trappen. Hon vände sig mot sin husse som stod kvar i regnet.

- Varför i helvete använder du inte paraply när du har ett i handen? Kommer du?

Herman stod kvar och vände ansiktet mot skyn.

- Strax. Ska bara njuta lite till. Vem vet när det blir regn igen!