Hängpattar och gubbrövar- del 17!

Hunden låg på vardagsrumsmattan och sov tungt. Herman satt i fåtöljen och glodde tomt på TV:n. Regnet smatrade mot fönsterrutan och allt alltsammans andades höst. Jobb, trötthet, regn, snarkande hund, dåliga TV-program. Var och en för sig var de inga problem men tillsammans bildade de en ödessymfoni som förebådade mörker och kyla.

Herman rycktes ur sina tankar av hunden som plötsligt satt sig upp och lyssnade uppmärksamt.

- Vad är det? Kommer det någon?

Han reste sig från fåtöljen och tittade ut, men gårdsplanen var tom. Hunden fortsatte gruffa och såg orolig ut, Herman tog ett varv i huset och kikade genom fönstren, men kunde inte se något konstigt. Märkligt. Hunden brukade bara gruffa när någon närmade sig huset, det slog aldrig fel.

När han kom tillbaka till vardagsrummet förstod han dock vad det hela rört sig om. I den varma fåtöljen låg hunden och flinade hånfullt.

- Dumjävel, sa hon och somnade om!