En varm sommar befann sig mitt i sin prakt. Soliga dagar, ljumma kvällar, kvava nätter och ett grönt landskap som sakta bytte till gult. Till en torr sensommarskrud som inte var mindre vacker, kanske lite mer vemodig, men inte mindre vacker. Bara något annat.
- Jävlar vad varmt, svor Herman när han försökte vända köttet på grillen. Hettan från glödbädden fick ögonen att tåras och skinnet i ansiktet att spänna hårt. Han kämpade färdigt och tog ett steg tillbaka.
- Det ser gott ut, sa Simpe och satte sig på trappen. Han såg nöjd ut.
Lite senare satt de och åt. Kött, sparris lindat i bacon, haloumiost, heta champinjoner i vitlök, sallad och blomkålsgratäng. Det smakade fantastiskt. Herman lutade sig tillbaka när han ätit upp och fick solen i ögonen. Han njöt.
- Så jävla skönt, så jävla gott, tänkte han och solen smekte Toarpsdal ömt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar