Han cyklade en sommar- elfte etappen!

Så fort Borås Stad hade släppt nyheten om tävlingen hade Herman vart taggad till tusen. Han hade gått in helhjärtat i det här och skulle bara vinna det fantastiska förstapriset. Tävlingen gick ut på att köpa en speciell fröpåse ärtor på den magiska affären Trädgårdsdrömmar, en av alla påsar innehöll ett gyllene frö som i slutändan skulle ge en planta med en ärtskida som innehöll en gyllene biljett istället för ärtor. Den gyllene biljetten skulle ge livslång ledighet med full betalning och löneutveckling.
Herman hade egentligen tyckt att det hela lät för bra för att vara sant, men hade ändå gått all-in och köpt frön. Han hade satt dem i maj, vårdat dem ömt, vattnat när det var torrt och gett dem skugga när det var för hett, brett över dem när det var risk för frost.. Han hade pysslat, hållit rent från ogräs och viskat vänliga ord om kvällarna. De hade vuxit och frodats och såg så välmående ut som bara ärtor kan se ut när de fått en kunglig behandling från dag 1.
Och nu var det så dags. De var färdiga och Herman hade satt sig vid trädgårdslandet för att börja öppna skidorna. Han bad till tyrädgårdslandets alla gudar för tur och satte igång. Han tog den allra fetaste skidan och var för ett ögonblick helt säker på att den gyllene biljetten skulle finnas just där, öppnade försiktigt, kikade med ett halvt öga och... Bara ärtor.
- Fan också, svor han tyst och tog nästa.
Lite mindre förväntansfull, men besvikelsen var den samma när bara gröna ärtor visade sig. Så nästa skida och nästa, men bara ärtor. Han började misströsta och de sista skidorna bröt han bara mitt itu för att konstatera att ingen guldbiljett fanns inuti.
- Helvete, vrålade han och sparkade i gräset när han trodde att sista ärtskidan var öppnad. Han gömde ansiktet i händerna och var på väg att brista i gråt när han i ögonvrån såg något längst ned vid en plantas fot. Nästan dold i jorden låg en förvriden stackars ärtskida kvar, den allra sista att öppna. Men hur skulle något så förtvinat och litet kunna innehålla något så vackert som en guldbiljett? Han misströstade, men plockade ändå försiktigt upp den och höll den ömt. Var den inte lite tyngre än de andra? Hans fingrar skakade nervöst när han försiktigt bröt av toppen och bände itu det bräckliga skalet. Hans hjärta stannade nästan vid åsynen av vad som fanns inuti. Han plockade försiktigt fram en noga ihoprullad sak som glimmade av guld, rullade ut den och kunde i skimrande skrift läsa GRATTIS. För en stund stod tiden stilla och änglakörer tycktes sjunga högt och ljudligt. Så skrek han rakt ut och sprang upp till huset.
- JAAAAA, jag har den, jag har guldbiljetten, jag har vunnit livslång ledighet, JA-JA-JAAAAA.
Han sprang omkring i huset ett varv innan han hittade familjen i vardagsrummet och omfamnade sin fru.
- Titta, jag har den, JAG HAR GULDBILJETTEN, jag får vara ledig i resten av mitt liv.
Hans fru tittade på honom och sade med avlägsen röst.
- Vakna Herman, du drömmer.
Herman tittade oförstående på henne och höll upp biljetten.
- Nej, titta, jag har den, du ser väl, sa han med falsettröst. Men hans fru tog tag i hans axlar, skakade honom ömt och sa igen:
- Herman, vakna, du drömmer!
Så exploderade omgivningen plötsligt och försvann i ett molnstoft. Plötslig befann han sig i sovrummet, med frun sittande bredvid honom i sängen.
- Du drömde och skrek. vad drömde du egentligen? Föresten är det dags att gå upp, klockan ringer strax.
Herman tittade sig förvirrat omkring. Drömmen försvann sakta bort och någon guldbiljett fanns inte. Han sjönk ned på kudden och insåg att sommarlovet var slut.