Larry Hagman gör rollen som JR Ewing i Dallas precis lika bra nu som för 30 år sedan. Jag kan känna doften från den gröna plyschsoffan vi hade när jag var liten, jag låg bakom ryggen på morsan och farsan och höll för ögonen när Sue-Ellen satte kulorna i JR. Jag blir sugen på pommes fritt (ni vet, så där räffliga, tjocka och sladdriga som de var på 80-talet) och korv, för det var fredagsmysets fredagsmys i det thorellska hemmet under de åren. Jag gillade JR i smyg, för alla verkade hata honom och man kunde ju inte gilla någon som alla andra ogillade. Men jag gjorde det, gillade hans elaka grini, som när han mosat någon stackare gick rakt igenom tjock-TVn.
Alla är äldre, Bobby är samma mespropp och de andra är nya och tråkiga.
Men JR är fortfarande JR. Tack för det, Larry Hagman!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar