För ett år sedan skrek jag över bragden i Berlin. I år skrek jag högt åt Johan Olsson och hans obskyra femmil under VM. Jag skrek redan när han ryckte.
- Vilken jävla idiot, vad gör han???
Jag skrek när Cologna föll.
- Ja, stick nu då!!!
Jag skrek när Daniel Rickardsson struntade i skidbytet vid sista varvningen.
- Jaaa, kör för dubbeln!!!
Jag skrek när Cologna närmade sig i slutet.
- Öhhuuuuhhh (jag visste inte vad jag skulle skrika, jag bara skrek)!!!
Johan Olsson gjorde det som ingen gjort sedan Gunde Svan och Torgny Mogrens dagar: han satte gul-blå färg på ett skidlopp genom en hejdundrande föreställning i mod och galenskap. Skidsportens masstarter har vart så jävla tråkiga under flera år, jag hade egentligen inte tänkt kolla på de fyra första milen eftersom de brukar vara så tråkiga att man somnar. Men jag bänkade mig i soffan och det ångrar jag inte.
Ni får slutklämmen av det där loppet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar