Elbolagen strikes again!

Elbolagsdirektören satt bakom sitt gigantiska skrivbord av ek och mahogny. Cigarröken låg tung och tät, belysningen var dunkel (lika dunkel som elbolagets avsikter, minsann) och någonstans i mörkret gömde sig en man med hatten djupt ned över ansiktet. Det gick att ta på stämningen.
- Men chefen, ska vi stänga Oskarshamn och säga att det beror på att vi inte kan garantera säkerheten? Ser inte det illa ut? Jag menar, vi kan väl få dåligt rykte?
Den lille mannen fingrade nervöst på skärmmössan och svettades, han kände sig mycket illa till mods när han var på chefens kontor.
- Hellre dåligt rykte än dåliga elpriser, inte sant? grymtade den fete elbolagsdirektören och glodde surt tillbaka. Han var förbannad över de låga elpriserna. Varenda damm var välfylld, kärnkraftverken fungerade som de skulle, polackerna levererade billig fulel dygnet runt. Allt gick honom emot.
- Vem fan ifrågasätter oss när vi påstår att vi tänker på säkerheten? fortsatte han.
- Om någon vecka har vi tappat så mycket effekt att vi kan höja priset mångfallt, dessutom väntas monsterkyla. Kan det bli bättre? skrockade han så att den övergödda elbolagsdirektörhakan vibrerade.
- Seså, Karlsson. Iväg med sig nu och dra i nödbromsen eller hur fan man nu stoppar ett kärnkraftverk. Och skicka in mer tryffelchocklad, jag vill fira ordentligt!
Han viftade iväg sin undersåte med en nonchalant gest. Ännu en dag i elbolagets skumma värld led mot sitt slut.